142017Aug
Landsbygdsprojekt vid RUSHA – rapport från december 2016

Landsbygdsprojekt vid RUSHA – rapport från december 2016

Hoppas ni har haft en trevlig sommar! Nu är äntligen hemsidan uppe och rullar efter en längre tids episod med tekniska problem.  Här kommer en rapport från styrelseledamot Annalena Hanells resa till Vellore och FoV Sveriges projekt från december 2016.

Det tar ca 45 minuters bilresa från Vellore att ta sig till Rural Unit for Health and Social Affairs (RUHSA) där föreningen har fler olika projekt. Första biten rullar bilen sakta i den myllrande trafiken i Vellore. Sedan glesnar det något. Motorcyklar, bussar, träkärror med varor, människor och djur – alla delar på den smala vägen. Utanför Vellore kommer byarna i tät följd med åkrar emellan. Den svåra cyklononen i Chennaitrakten i december drabbade också trakterna kring Vellore. Bananträd bröts av de kraftiga vindarna. På odlingar ligger nu bananträden nedvikta, bruna och torkade.

Helt plötsligt i en by slingrar sig en lång kö. Det är till byns bankkontor. Sedelreformen som nyligen genomfördes över en natt frustrerar många. Det saknas fortfarande sedlar och vardagen blir svårhanterlig i ett land där livet bygger på kontanter. I Vellore finns det gott om bankomater – men flertalet är nu helt tömda. Finns det sedlar är uttaget begränsat till 2 500 rupier (ca 400 kr) och en vakt står och sköter alla uttag.

På RUHSA får vi först titta på den nya sjukhusbyggnaden som invigdes tidigare i år och är till för befolkningen här i jordbruksområdet K.V. Kuppam Block. Nu finns plats för väntrum i en öppen sval innergård, fräscha undersökningsrum och vårdplatser. Tidigare fick patienterna vänta på grusplan eller i skuggan av ett träd och vårdlokalerna var små och slitna där många patienter trängdes i samma rum.

Färden bär vidare till Panamadangi där föreningen stödjer två projekt.

  • Skoltoaletter – ett pilotprojekt och mönsteranläggning

    Föreningen har bekostat byggnationen av vattentoaletter på den kommunala skolan i Panamadangi.  Skolan styrs av det lokala byrådet som aktivt stöttar projektet. Syftet är att i undervisningen lära eleverna vikten av att sköta sin personliga hygien, att använda toalett istället för naturen och att hålla rent omkring sig. Målet är att få eleverna att bli ambassadörer för toalettanvändning och renlighet. Traditionellt har fälten används som avträdesplats vilket dels har varit en källa till smittspridning men även inneburit ökade risker för våld mot flickor och kvinnor. Användningen av toaletterna är schemalagd och klasserna turas om att använda dem. Kvinnor från ortens kvinnokooperativ övervakar och ser till att toaletterna hålls fräscha.

För flickorna finns två toaletter i separata utrymmen. Pojkarna har dels tre pissoarer och ett enskilt utrymme med en toalett enligt indisk modell. Alla är vattenburna och det ser mycket rent och fräscht ut.

En lärare vittnar om att eleverna under skoltid numera bara använder de här toaletterna och att de är mycket nöjda. Föräldraföreningen vid skolan är också engagerade och stöttar projektet. Information om pilotprojektet sprids nu till andra områden och tanken är att detta ska inspirerar fler skolor att installera motsvarande toaletter. FoV Sverige är stolta över projektets framgång så här långt och kommer givetvis göra återbesök för att följa dess utveckling.

  • Äldrecentret i Panamadangi
     

I snart fyra år har FoV Sverige finansierat driften av ett äldrecenter i Panamadangi. Centret svarar för aktiviteter fem dagar i veckan för de 20 fattigaste i byn som lever under fattigdomslinjen. På centret får de näringsrik mat – för vissa är det enda lagade målet för dagen.  Varje dag har man olika typer av gemensamma aktiviter. Sång, dans, fysisk träning och högläsning är några exempel.

De äldre vittnar om att de numera mår mycket bättre sedan centret öppnade, även om kropparna värker efter många år av hårt fysiskt arbete. Ca 15 personer har varit med från starten. De känner sig numera inte så ensamma och får här en andningspaus från det vanliga livet. De vet också att här på centret det finns någon att prata med om man har bekymmer deras isolering har framgångsrikt brutits.

Många har anhöriga, men har kanske inte kontakt med dem längre och heller kanske inte heller möjlighet att få stöd från dem. De anhöriga lever inte sällan liv på marginalen och har egna familjer att försörja och ta hand om. Arbetstillfällena i byn för de äldre är få och osäkra. Tidigare delade centret lokaler med byns daghem men barnen har nu istället fått ett eget hus intill.

Jag har under tre år intervjuat några av de äldre för att få en inblick i deras liv. Två av dem är nu döda.

  • Mari som hade lepra och som levt i utanförskap fick under sina sista år i livet känna av den gemenskap som äldrecentret gav. Det medförde att också hans anhöriga kom att se på honom på ett nytt sätt.
  • Powen fick efter sin mans död sälja deras hus för att kunna betala makens sjukvårdskostnader. Hon fick sedan bo i ett pumphus som ägdes av hennes f.d. arbetsgivare. Powen dog av hjärtinfarkt för ett år sedan.

De tre som jag på nytt kunnat träffa för en tredje gång är följande:

  • Kannama – en tunn lite gråhårig kvinna som för fyra år sedan vaknade och var blind. Hennes kropp är krökt och numera är hon väldigt trött och ligger ofta och vilar utanför dörren till centret. Grannbarnen hjälper henne till centret och hon försöker klara livet så gott det nu går om man är blind och bor ensam i en hydda. ”Om inte centret fanns skulle jag inte ha levt idag” har hon sagt.
  • Lahsami – har bott i byn hela sitt liv, som de flesta på centret. För 10 år sedan bröt hon sitt lårben men hade inte råd att få skadan behandlad. Hon visar hur benet är deformerat. Hon lever i en hydda intill sin svärdotter och barnbarn. Livet är svårt och hon ses som en belastning av övriga familjen. ”Centret är min räddning”, säger hon! Stora delar av hennes pension går till att betala barnbarnets diabetesmedicin.
  • Irusan – är den tredje och han har i hela sitt liv levt i en hydda byggt av torkade palmblad. När jag träffade honom förra året var han djupt nedstämd och ledsen. Monsunregnet i december 2015 hade förstört hans bostad och han var hemlös. Genom en extra insamling initierad av FoV Sverige efter detta har han nu fått en ny bostad och vi mötte en enormt glad, tacksam och harmonisk person. Han är så stolt över det nya huset. Han hälsar och tackar alla som bidrog till detta och sjunger en lång indisk tacksång.
  • Äldrecentret i Kavanur

Äldrecentret i byn Kavanur öppnade med stöd av FoV Sverige för lite drygt två år sedan. 17 av de äldre har deltagit sedan starten och tre är nya. De två äldrecentren som vi stödjer har samma upplägg men i Kavanur får jag en känsla av en mer sammansvetsad grupp. De för samtalet tillsammans och bollar mina frågor emellan sig. Det vi pratar om är hur de mår och vad de gör när inte centret här öppet.

Jag undrar om de följer nyheterna. Flertalet hänger med vad som händer i delstaten Tamil Nadu – via TV eller tidning. Någon kan läsa men flertalet inte. Nio av dem har aldrig gått i skola. Diabetes är utbrett i gruppen. De får hjälp med läkarkontakter, bl.a. för syn och hörselproblem. Någon av dem har centrets måltid som den enda för dagen. Boendet är varierat. En har ett provisoriskt boende, några bor i traditionell lövhydda och några bostäder som ägs av kommunen. Ingen av dem väljer att gå på centrets toalett. De är vana att använda fälten och tycker det är svårt med något annat. De klagar dock på att utrymmet för att sköta sina naturbehov har krympt sedan marken intill byn används för att bygga fler bostäder och odlingar. Vi pratar om vad de har arbetat med. Flertalet har varit daglönearbetare inom jordbruket. En kvinna berättar att när hon var ung arbetade hon som kokerska med en lön på 1 rupie per dag (ca 14 öre i dagens valuta).

De gör många saker tillsammans. På morgonen tränar de alltid efter ett program och går sedan en promenad tillsammans runt i byn. De har genom detta även väckt andra bybors intresse för att röra på sig. Vid mitt besök är det en fantastiskt härlig stämning och alla är tacksamma och är så glada för att centret finns för dem.

  • Amning

RUHSA har ett aktivt arbete för amning. De erbjuder dagligen en introduktionskurs i amning för blivande eller nyblivna föräldrar. Verksamheten har nyligen bytt lokaler och ligger nu intill BB-avdelningen.

Jag fick delta i introduktionskursen och även om den hölls på tamil var det lätt att följa informationen genom barnmorskans gester och de planscher som visades. På dagens kurs deltog fem mammor och två anhöriga. FoV Sverige stödjer den här verksamheten och det är mycket intressant att se hur den fungerar.

  • Arbetsterapi

Inom RUHSA finns en enhet för arbetsterapi som arbetar med särskilt utsatta grupper. Ett av målen för enheten är att aktivera äldre på äldrecentren som saknar socialt stöd och att aktivera funktionsnedsatta i området genom bl.a. arbetsträning. Man jobbar även mot grupperna psykiskt sjuka samt alkohol- och drogberoende. Ett mål med arbetsträningen är att skapa ett större ekonomiskt oberoende för dessa ofta isolerade individer genom arbetsinkomster. Även detta är en verksamhet som FoV Sverige stödjer.

Enheten har nyligen fått en ny arbetsterapeut och även anställt en sjukgymnast och verkar kunna bredda sin verksamhet genom detta.

/Annalena Hanell, styrelseledamot FoV Sverige


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *