52015Mar
En dag på förlossningen

En dag på förlossningen

Förmiddagsronden börjar vid 9-tiden och en handfull läkare hinner på mindre än en halvtimme gå igenom de 15 patienter som ligger inne på lågriskdelen i den tvådelade förlossningssalen. Vi är tre läkarkandidater från Sverige som får småspringa för att hinna med och försöka förstå vad som händer. Totalt finns här 30 sängar, 20 för lågrisk-, 8 för högriskpatienter och 2 för privata patienter. På ett dygn hinner de förlösa mer än 50 kvinnor så man förstår att tempot måste vara högt, och samtalstiden med varje person minimerad.

Längst ner i den stora salen ligger en kvinna som förlöstes under natten, hon ligger med ryggen vänd mot rummet och läkarna passerar sängen utan ett ord. Jag tittar frågande på en av AT-läkarna som viskar att hennes bebis inte klarade sig. Hon får ligga ostört ett tag innan hon flyttas till BB för eftervård, så ostört det nu kan bli med två stegs avstånd till nästa patient. Barnadödligheten i Indien är sjunkande men ändå hög, i dagsläget någonstans mellan 40 till 45 per 1000 födslar enligt WHO. Det är fortfarande alldeles för många familjer som tvingas uppleva hur det är att förlora ett barn.

De smala metallbritsarna täcks av en tunn madrass med plastöverdrag som torkas av mellan varje patient och knappt hinner en kvinna mödosamt ta sig ner för sängen innan nästa får hjälp upp för sin förlossning. Plötsligt avbryts ronden av att det är dags för en av tjejerna att föda, för att avskilja hennes från de andra drar man för ett draperi runt sängen och samlas innanför. Vi kandidater trängs tillsammans med tre läkare och ett myller av studenter från sjuksköterskeprogrammet för att få en glimt innan det är klart. Efter en liten stund hörs barnskrik och en liten nyfödd bebis visas upp för den utmattade mamman, det blev en pojke! Lycka för familjen och stor lättnad för mamman som nu slipper oroa sig för att sörja för en dotter. En sjuksyster bär bort barnet till ett rum där alla nyfödda tvättas, vägs, mäts och lindas innan de läggs skavfötters i små plastbaljor i väntan på att få följa med sin mamma upp till BB.

De flesta av kvinnorna här har med sig en nära anhörig in på förlossningen, oftast en syster eller mor då inga män är välkomna med hänsyn till de andra patienterna. Vill maken vara med och familjen har råd att betala kan man föda i ett av de privata rummen där man inte stör någon annan. Priset för en vanlig förlossning med eftervård på BB är ungefär 2000 kr, vilket motsvarar den hisnande summan 20 000 indiska rupier. Som jämförelse tjänar en rickshawchaufför cirka 100 rupier om dagen i Vellore, och man kan köpa ett mål mat för 10 rupier. Vad det kostar att föda privat vågar vi alltså inte ens tänka på och undrar vem som har råd med det. En halvtimme efter förlossningen vi nyss bevittnat frågar jag sjuksköterskan vem som talar om för släkten att det har fötts en liten pojke, hon lyser upp och ropar åt oss att följa efter. Med bebisen på den ena armen och den nyblivna mormodern under den andra tågar hon iväg och vi springer efter. Längst ner i korridoren utanför förlossningen finns en hytt med en lucka ut mot ett väntrum där en spänd grupp med anhöriga väntar. De tittar förväntansfullt mot oss när vi dyker upp i luckan och sköterskan ropar ut familjens efternamn, en strålande glad pappa, farfar, farmor och morfar får titta på den lille innan vi går tillbaka in på förlossningsavdelningen.

I ett av de privata rummen hittar jag Renu, hon är precis nyförlöst och sitter och ammar sin son i sängen. Med sig har hon sin mamma, de berättar tillsammans på en blandning av trevande engelska och teckenspråk att det är andra barnet och att hans storebror är tre år gammal. Renu har fött båda sina barn på CMC men tyckte att förra gången gick lättare, den här gången var smärtan värre och bedövningen fungerade inte lika bra men det slutade trots allt gott. Vill kvinnorna ha ryggmärgsbedövning finns det att få men alla tillägg kostar såklart pengar. Många, både i de privata rummen och ute på den stora avdelningen, använder sig enbart av lustgas under sin förlossning men att det finns tillgängligt är glädjande och en förbättring från senaste studiebesöket jag gjorde här för ett år sen. Utöver lustgas och ryggmärgsbedövning används mycket lite smärtlindring och det sociala stöd man erbjuds i Sverige i form av en närvarande, stöttande barnmorska finns över huvudtaget inte vilket kanske är den största skillnaden jämfört med hemma. En annan skillnad är såklart också arbetsbördan för läkarna som jobbar långa pass med många förlossningar i en, för oss utomstående, kaosartad miljö. I detta finns inte tid eller möjlighet att prioritera samtal med patienterna utan man fokuserar på att ge så bra vård som möjligt.

70 % av kvinnorna som föder barn på CMC gör det i de här salarna, övriga 30 % kejsarsnittas en våning upp på operation. I Sverige är motsvarande siffra för kejsarsnitt 20 % och indikationerna är de samma här som i Sverige. Från förlossningsavdelningen kan man planera akut kejsarsnitt om allt inte går som det ska och operera kvinnan inom 30-40 minuter, detta är mycket bra statistik och förklaras antagligen av närheten till den högteknologiska vård som CMC erbjuder. Kvinnan behöver då bara betala så stor del av kostnaden för operationen som familjen klarar och målet är att de som kommer till CMC inte ska tvingas tacka nej till akuta åtgärder på grund av fattigdom. De som är mest utsatta är följaktligen de som av traditionella eller ekonomiska orsaker inte kan ta sig till sjukhuset, varken under sin graviditet eller vid förlossning. Många patienter vi pratar med uttrycker stor lättnad och lugn av att få föda på CMC och de känner sig bra omhändertagna.

Efter en dag på förlossningsavdelningen stapplar vi ut omtumlade och yra av intryck. Fler små bebisar än jag kan räkna till har fötts under vårt pass och vi kommer aldrig glömma den här upplevelsen samtidigt som tankarna går till alla unga kvinnor som inte får den hjälp och det stöd de behöver under sin gravidetet. Mycket är bra, men mycket kan förbättras.

/Annika Holgersson


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *