RUHSA Dagcentraler

RUHSA driver sju dagcentraler för fattiga äldre i KV-Kuppamdistriktet, med omkring 125 deltagare. Verksamheten pågår mellan 9.30 och 14; man serverar lunch, pratar med varandra, spelar spel och lär ut sjukgymnastik. I Indien finns inget annat alternativ för stöd till äldre och många klarar sig inte på egen hand. Genom dessa projekt ges de äldre en daglig verksamhet och stöd och hjälp till bättre hälsa, både fysisk och psykisk.

Projektet började genom en s.k. Participatory Rural Appraisal, en systematiskt diskussion med byborna vilka behov de hade och vilka insatser de ville prioritera. Där framstod stöd för fattiga äldre som främsta prioritet. RUHSA:s organisation bygger på 18 lokala bycentraler (PSU, Peripheral Service Units). Dessa samarbetar med kvinnliga självhjälpsgrupper som etablerats i alla byarna. Självhjälpsgrupperna har byggts upp som små sparkassor där alla regelbundet sätter in små belopp och gemensamt finansierar diverse ekonomiska projekt. Kvinnor från självhjälpsgrupperna sköter den dagliga driften av äldrecentralerna, med stöd från RUHSA.

Man har försökt att göra äldrecentralerna ekonomiskt oberoende genom diverse aktiviteter, men hittills inte funnit någon hållbar lösning. Ett försök gick ut på att ge en get till varje deltagare; den första killingen lämnades sedan till RUHSA, därefter fick man behålla alla övriga. För en av grupperna fungerade detta fint; en del medlemmar lyckades till och med tjäna rätt ordentliga inkomster på att sälja getter – men i nästa grupp där man försökte gick det inte alls.

Varför behövs äldrecentret?

  • De äldre överges av sina familjer som inte har möjlighet att ta hand om dem

Uppbrottet från den traditionella indiska familjen gör att de äldre lämnas ensamma. Tidigare bodde man i ett storhushåll där den äldste sonen stannade kvar i hemmet och levde med sina föräldrar och med sin fru och sina barn. När föräldrarna blev äldre togs de omhand av sonen, svärdottern och barnbarnen. Bristen på arbete gör att de yngre flyttar från landsbygden till städerna där större möjlighet till jobb och utveckling finns. Högre levnadsomkostnader och bristen på arbete gör att försörjningen av de äldre har hamnat i kläm.

  • Dålig psykisk hälsa

Äldrecentret har inneburit ett avbrott i isolering. Fler av dem hade tidigare lidit av svåra depressioner. De flesta av dem känner att ingen bryr sig om dem och att de är nedtryckta och illa behandlade men vill inte skuldbelägga sin barn då de vet att även de har det knappt.

  • Dålig fysisk hälsa

Bristen på ett helt mål mat eller ingen mat alls leder till undernäring och dålig hälsa för de äldre. Många av dem lider också av fysiska handikapp efter obehandlade skador som inte vårdats.

  • Dålig ekonomisk status

Så gott som alla vid centret har under sin yrkesverksamma tid varit grovarbetare (coolies) med ersättning per dag. Några av dem har lite pengar men flertalet har inga pengar alls. För de fattigaste finns en statlig pension på 1000 INR per månad (ca 100 kr) och 4 kg gratis ris. Flertalet är analfabeter och vet inte hur ansökningsprocessen går till. RUHSA hjälper dem därför med att ansöka om pension.

  • Bristfällig mathållning

Flertalet av de äldre frågar inte efter något annat än ett mål mat om dagen eftersom många av dem svälter.

Centrets verksamhet bedrivs med ett helhetsperspektiv och försöker tillgodose olika typer av behov hos de äldre. Några av dessa är:

  • Rekreation

Centret uppmuntrar deltagarna till olika typer av gemenskap – att spela spel, berätta historier och ha fysiska aktiviteter. De tillverkar också papperspåsar av gamla tidningar som man säljer för att få lite inkomst till centret.

  • Fysisk vård

En arbetsterapeut besöker centret varje vecka för att träna de äldre. De tränar gymnastik, finmotorik, balansträning, muskelstärkande övningar, koordination, energibesparande övningar och grupplekar. Ett annat syfte är att de äldre ska få regelbunden psykosocial omvårdnad och att de ska få tillfälle att ventilera sina känslor och ges professionellt stöd.

  • Kost

Kosten består normalt av ris, bönor och linser och grönsaker. Särskild mat serveras vid högtider och speciella tillfällen. En näringsfysiolog ger stöd för att de äldre ska få en näringsrik kost.